Listen to me! The right guy is an illusion. Start living your lives.

satc

Så var det dags för ett inlägg om Sex and the City. Det har alltså dröjt tills jag blev 23 år som jag aktivt började kolla på denna TV-serie, som vid det här laget blivit en riktig kultserie. Jag har varit skeptisk. Och tveksam. Men nu har jag snart sett halva serien och jag är alldeles kär. Hur har jag klarat mig så länge utan denna serie? Kanske var det bra. Kanske var det precis meningen för mig att jag skulle se den just precis i denna punkt i livet.

Jag tycker att det är jättespännande att se serien ur ett feministiskt perspektiv. Och även om jag inte tycker att den går att kallas feministisk rakt av så tycker jag absolut att den utmanar kvinnoidealet och idéer om kvinnlighet. För er som inte sett serien handlar den om fyra kvinnor, 30 plus, som bor i New York. Carrie, berättaren, är seriens nav och den som sammanfattar alla tankar. Miranda är cynisk och ofta sarkastisk. Charlotte är en obotlig romantiker och tror på mer traditionella ideal. Samantha är sexuellt frigjord och tar för sig av allt livet har att erbjuda. Karaktärerna är ganska platta var och en för sig, men tillsammans bildar de en helhet och ett alternativ till bilden av den återhållsamma, milda kvinnan.

Jag gillar också hur serien är öppen och ärlig när det handlar om sex och förhållanden, och att allt berättas ur ett helt och hållet kvinnligt perspektiv. Det är så ovanligt och så befriande.

Visst skulle någon kunna säga att serien inte är så himla progressiv ändå och att det till syvende och sist är heteronormativa ideal som förespråkas. Jo, visst, MEN, det går inte att bortse från vilken betydelse och vilket inflytande denna serie haft, inte minst på senare TV-serier som Girls. Och hur den har öppnat upp för nya sätt att berätta om kvinnors liv. Och ibland tänker jag att även om jag tycker att vissa saker är självklara, som jämställdhet och sexuella rättigheter och så vidare, så är det inte så för alla här i världen. Och för någon person där ute kan en så frispråkig TV-serie som Sex and the City väcka tankar som aldrig tidigare tänkts.

samantha-jones-5

 

OBS! Det här handlar enbart om TV-serien, inte filmerna. Jag låtsas som att filmerna inte existerar och att jag aldrig har sett dem.

It is different for me. But not because I am different, but because the world treats me so.

paradise-a-992

Jag har nu snart sett alla avsnitt som finns av den brittiska TV-serien The Paradise (har nämnt den tidigare här) och jag gillar den väldigt mycket. Det är precis min typ av serie: kostymdrama producerat av BBC med en stark kvinna i huvudrollen. Romantik, humor och en stor dos 1800-talsnostalgi över det hela. Men TV-serien har också fått mig att reflektera över den här typen av serier och hur jag som modern tittare tar till mig dem. Spoilervarning utfärdas dock!

Först en kort sammanfattning av seriens handling:

Norra England, 1870-tal. Denise, en ung arbetarklasskvinna, flyttar till Newcastle för att hon måste ta anställning. Hon får jobb på ett av de första varuhusen, The Paradise, som drivs av den karismatiske Moray. Känslor uppstår mellan Denise och Moray, men det blir ett triangeldrama av det hela eftersom han redan är förlovad med Katherine Glendenning, dottern till en av stadens rikaste män. Seriens premiss i ett nötskal, typ.

Det jag fastnade för tidigt med The Paradise är hur självständig Denise är i sin yrkesroll. Hon tar sitt arbete på största allvar och hon är inte rädd för att säga vad hon tycker och komma med förslag på förbättringar. Det står tidigt klart (åtminstone om en har sett den här typen av serier tidigare) att Denise och Moray kommer att få ihop det förr eller senare, MEN kärlekshistorien är inte det enda som är i fokus. Denise gillar Moray, visst, men hon inser att hon inte bara vill vara med honom, hon vill också vara som honom.

Jag tolkar Denise som en feministisk hjältinna eftersom hon inser att hon lever i en patriarkal värld och ändå väljer att hävda sina egna rättigheter och sin plats i den världen. Hon nöjer sig inte med att vara Morays trofé; hon vill vara hans jämlike.

Screen Shot 2015-08-09 at 14.31.58

Screen Shot 2015-08-09 at 14.33.44

Jämfört med andra liknande TV-serier, som exempelvis Downton Abbey, upplever jag The Paradise som mer uttalad i sin kritik av det ojämställda samhället. Det intressanta är att det är en TV-serie skapad idag men som utspelas i slutet av 1800-talet; det är vår tids feminism som speglas i Denises ögon.

tumblr_nlr6owuDfN1qhhwyyo1_500 tumblr_nlr6owuDfN1qhhwyyo2_500(bilder härifrån)

Det är inte bara Denise som är en intressant karaktär i The Paradise. Jag har även fastnat för Katherine, societetskvinnan som i de tidiga avsnitten är förlovad med Moray. I början av serien är porträttet av Katherine måhända lite stereotypt: en ironisk, självupptagen, bortskämd överklasskvinna, men under andra säsongen har min sympati för Katherine ökat. Hon är nu gift med en manipulativ, obehaglig man och det blir tydligt hur utsatt Katherine är. Hon har inga rättigheter, och till skillnad från Denise har hon inte heller någon självständighet.

Screen Shot 2015-08-09 at 14.39.24

Screen Shot 2015-08-09 at 14.39.53

Screen Shot 2015-08-09 at 14.40.02

Screen Shot 2015-08-09 at 14.40.27

Det kan vara för mycket sagt att hävda att The Paradise är en feministisk TV-serie, men jag skulle åtminstone vilja påstå att det är en serie som utmanar synen på könsstrukturer och uppmärksammar maktförhållanden i kärleksrelationer (som mellan Denise och Moray).

Tyvärr verkar det inte bli någon tredje säsong av The Paradise, vilket är synd. Det hade varit väldigt intressant att se hur serieskaparna skulle avrunda det hela. De första två säsongerna är absolut väl värda att se!

Bild 1 är från svt.se och alla screenshots med svensk text är från SVT Play.