Våld i hemmet, moderskap och klass: Big Little Lies

Hur många stjärnor kan få plats i en och samma serie? Reese Witherspoon, Nicole Kidman, Laura Dern och Alexander Skarsgård är några av de stora namnen i denna HBO-serie. Serien består av enbart sju avsnitt och varje avsnitt är rysligt välgjort.

Handlingen utspelas i den idylliska kuststaden Monterey i centrala Kalifornien. I början av serien får vi veta att ett mord har begåtts men vi får inte vem som har blivit mördad. Serien tar oss tillbaka till tiden innan mordet och visar växelvis scener från dåtiden och nutiden då vittnen berättar om livet i småstaden.

I centrum står ett antal mer eller mindre välbärgade familjer, där Madeline (Witherspoon) fungerar som navet i det sociala samspelet. Den nyinflyttade och mindre välbärgade Jane (Shailene Woodley) är ensamstående mamma till Ziggy och hon lär känna Madeline eftersom Ziggy och Madelines dotter Chloe går i samma klass. Första dagen i skolan anklagas Ziggy för att ha tagit strypgrepp på Renatas dotter Amabella. Renata spelas otroligt bra av min favorit Laura Dern. Händelsen orsakar en splittring bland familjerna i småstaden och föräldrarna tvingas välja en sida i konflikten. Madeline och Renata är sedan tidigare inte så goda vänner och detta blir inte bättre av att Madeline tar Jane under sina vingar.

Ett annat händelsespår är Celeste (Nicole Kidman) och Perrys (Alexander Skarsgård) skakiga äktenskap. Celeste har gett upp sin karriär som framgångsrik advokat för att istället ta hand om parets tvillingsöner. Parets relation är passionerad och våldsam, och under seriens gång blir det allt tydligare hur destruktivt förhållandet är.

Laura Dern som Renata

Big Little Lies är en välgjord, spännande, intensiv serie som på många sätt känns ganska ovanlig i sitt val av teman. Serien berör och skildrar ämnen som våld i hemmet, våldtäkt, moderskapet och klass. Särskilt den nyanserade skildringen av det destruktiva förhållandet mellan Celeste och Perry är något som stannade kvar hos mig. Alexander Skarsgård är med rätta nominerad till en Emmy för sin skildring av den extremt obehagliga Perry. Serien berör inte bara på ytan utan utforskar verkligen hur misshandel i hemmet kan fortgå under lång tid. Med hjälp av en terapeut inser Celeste slutligen vilken fara hon befinner sig i.

Jag kan verkligen rekommendera denna serie. Superbra skådisar, välskrivet manus och vackra naturscenerier. Kalifornien verkar onekligen ha storslagen natur. Se den!

Nicole Kidman som Celeste

Alla bilder från imdb.com

Mina favoritkärlekar i TV-serier

Okej, det här inlägget låter kanske lite lökigt, men jag har så starka känslor för vissa kärlekshistorier som jag har varit med om (på TV då alltså). Det är nåt visst just med kärlekshistorier i serier; som tittare investerar jag så mycket i karaktärernas liv och utveckling. Serier pågår ju under längre tid än filmer också, så det blir ofta en längre väntan till det där efterlängtade ögonblicket när turturduvorna äntligen får ihop det. Här listar jag mina favorit-kärlekshistorier i TV-serier:

 

  • Luke och Lorelai (Gilmore Girls)

Luke och Lorelai är ett sånt där par som man vet redan från första säsongen att det kommer att bli de två till slut. Men det tar sin lilla tid. Luke jobbar på fiket där Lorelai dricker kaffe varje dag och de är väldigt olika varandra. Ändå finns det en stark kemi mellan dem och de passar mycket fint ihop. Det är en fin kärlekshistoria på många sätt, inte minst för att de accepterar varandra för hur de är och inte försöker förändra varandra.

  • Robert och Sol (Grace and Frankie)

Serien Grace and Frankie börjar med att titelpersonernas makar berättar att de haft ett hemligt förhållande i flera år och nu vill skiljas från sina fruar. Detta blir början på ett helt nytt liv för alla inblandade. Relationen mellan Robert och Sol är fint skildrad på ett nyanserat sätt och jag tycker verkligen om att få ta del av ett äldre pars kärleksrelation. Det är ovanligt. Dessa två karaktärer är också ganska olika varandra och får utstå många fördomar från omvärlden samtidigt som de brottas med dåligt samvete gentemot sina ex-fruar, men stöttar varandra i vått och torrt.

  • Monica och Richard (Vänner)

Ja, jag säger det rakt ut. Jag tycker att Monica och Richard var så fina ihop och jag tycker alltid det är lika jobbigt att se avsnittet när Monica ska välja mellan Chandler eller Richard. Spoiler: nu blir det ju inte Richard. Men ärligt talat, vem kan egentligen motstå Tom Selleck? Jag tycker om att Richard är mogen och det känns som att han och Monica kan prata om saker tillsammans. Jag tycker också det är fint att det är en skildring av en relation med en viss åldersskillnad och att det inte blir nån jättestor grej av det.

  • Olivia och Fitz (Scandal)

Nu har jag inte sett alla säsonger av Scandal, men under de fyra första säsongerna blev jag såld på relationen mellan Olivia och Fitz. De träffas när Olivia jobbar som kampanjansvarig till presidentkandidaten Fitz. Det slår gnistor mellan dem. Problemet är att han är gift och dessutom snart blir president. Kemin mellan skådespelarna går nästan att ta på. Spännande relation att följa.

Alla bilder från imdb.com

Teveserie-tips: FEUD – Bette and Joan

 

b och j

 

Jag är ju något av en nörd när det kommer till filmhistoria, och har en särskild svaghet för Hollywoods guldålder. Två stora stjärnor i Hollywood från 1930-talet och framåt var Bette Davis och Joan Crawford. Det sägs att dessa skådespelare inte tålde varandra, och just relationen mellan dessa två skildras i den nya teveserien FEUD – Bette and Joan. 

Serien utspelas på 1960-talet då både Davis och Crawfords stjärnstatus hade börjat falna och på grund av både sexism och åldersdiskriminering fick skådespelarna inga utmanande roller. Crawford fick tag i romanen What Ever Happened to Baby Jane? och drog i några trådar för att en filmatisering av boken skulle kunna påbörjas. Huvudrollerna skulle spelas av henne själv och Bette Davis.

Under inspelningen ryktades det om slagsmål mellan Davis och Crawford och hela projektet betraktades som en B-film. Idag har filmen kultstatus. Serien skildrar rivaliteten och fejden mellan skådespelarna, men det som är intressant är att serien har en bredare ambition än att enbart skildra bråket mellan två divor. Serien berättar hur fejden i grunden skapades av Hollywoods mäktiga män, exempelvis studiochefen Jack Warner. Davis och Crawford manipulerades av regissör och producent till att börja avsky varandra, allt för att bråket skulle skapa publicitet för filmen. Särskilt Joan Crawford skildras som en trasig figur, en kvinna som blivit utnyttjad av både enskilda män och av hela systemet.

Susan Sarandon spelar Bette Davis och Jessica Lange spelar Joan Crawford i den nya serien, och de gör det fantastiskt bra! Något teatraliskt och dramatisk skådespeleri ibland, men det passar för just de rollerna. Om du inte har intresse för filmhistoria, så kan du åtminstone njuta av snyggt 60-talsmode och coola interiörer. Påminner till viss del om Mad Men.

Första säsongen av FEUD- Bette and Joan finns på HBO Nordic.

Här kan du läsa mer om serien.

betteandjoan

Sarandon och Lange som Bette and Joan

13-bette-davis-joan-crawford.w710.h473

Bette Davis och Joan Crawford i verkligheten (bild från Vulture.com)
Alla bilder från imdb.com om inte annat anges.

Teveserie-tips: Grace and Frankie

 

grace2

Det finns en fantastisk serie på Netflix just nu. Grace and Frankie heter den och den tredje säsongen har precis kommit till Netflix. Avsnitten är korta, ungefär 20 minuter långa, och en säsong består av 13 avsnitt. Det är alltså en serie som går fort att mumsa i sig.

Serien handlar om Grace (Jane Fonda) och Frankie (Lily Tomlin), två kvinnor i 70-årsåldern vars äkta män Robert och Sol (Martin Sheen och Sam Waterston) avslöjar att de har haft ett hemligt förhållande med varandra i flera år och nu vill skilja sig från sina fruar. Detta är startpunkten till serien. Grace och Frankie som tidigare haft svårt för varandra, Grace är lite snofsig och fin av sig och Frankie är bohemisk och radikal, upptäcker nu att de behöver varandra för att kunna hantera sin nya tillvaro.

Det är ovanligt med serier som skildrar denna åldersgrupp i huvudrollerna och inte minst där teman som kärlek, relationer och sex är centrala. Relationen mellan Robert och Sol skildras nyanserat och fint. Jag känner så mycket för alla dessa karaktärer och vill bara att de ska vara lyckliga. Superba skådisar och mycket kvickt och roligt manus. En favorit bland teveserier just nu!

grace and frankiegrace

 

Alla bilder hämtade från imdb.com

Fem favoriter: Jane Austen-filmatiseringar

Hoj hoj hoj! Det har varit en lång inaktiv period på bloggen, men nu ska det bli ändring på det. Idag tänkte jag skriva om ett av mina favoritämnen: Jane Austen! Jag är ett stort fan av Jane Austen och har läst alla hennes böcker ett flertal gånger. Bland böckerna har jag mina favoriter, men nu tänkte jag fokusera på filmerna och serierna baserade på hennes böcker. Här kommer de jag gillar bäst:

  • Stolthet och fördom (Pride and Prejudice) från 2005 med bland andra Keira Knightley och Matthew Macfadyen. Denna film såg jag när jag gick på högstadiet och det blev mitt första möte med Jane Austen. Jag blev helt fast och läste omedelbart boken efter att ha sett filmen på bio med mamma. Filmen är fin, rolig, välspelad och har otroligt vackert foto. Naturen och landskapet är ständigt närvarande i filmen, och det gillar jag. En kul grej med filmen är också att se en väldigt ung Carey Mulligan i rollen som Lizzies lillasyster Kitty.

 

x600

 

  • Northanger Abbey från 2007 med Felicity Jones (ja, hon i Star Wars: Rogue One) och JJ Feild i huvudrollerna. En mysig och välgjord filmatisering av en tidig Jane Austen-roman. Även här kan du se Carey Mulligan i en biroll! Börjar undra om hon är ett stort Austen-fan, kanske?

 

424f3965bef429b6c9fb5812dd31820b

 

  • Förnuft och känsla (Sense and Sensibility) från 1995. Superprestige-produktion med Ang Lee som regissör, manus av Emma Thompson och i rollerna ser du typ alla Harry Potter-skådisar. Nästan i alla fall. Emma Thompson, Kate Winslet (pre Titanic), Alan Rickman (<3), Hugh Grant, Greg Wise, Hugh Laurie med flera. Och det är en bra film. Ganska lång, och ganska långsam. Bra skådisar, fint foto och gripande berättelse.

 

sense1

 

  • Förnuft och känsla (Sense and Sensibility), miniserie från 2008. Detta är en mindre känd filmatisering än den föregående. Men jag gillar denna också! Inte riktigt lika pretentiös som Ang Lees filmatisering. Lite enklare, inte riktigt lika kända skådespelare, inte lika långsam. Även här mycket bra skådisar och om du har sett Downton Abbey kommer du bland annat känna igen Dan Stevens (Matthew Crawley i Downton).

 

SS3

 

  • Lost in Austen från 2008 är egentligen inte en tvättäkta filmatisering av en bok, men jag tycker om den så mycket så den får vara med här ändå. Lost in Austen är också en miniserie, och den handlar om Amanda som lever i vår tid men längtar efter att få uppleva kärlek som i Jane Austens böcker. På något vis hamnar hon i Stolthet och fördom-världen och byter plats med Elizabeth Bennet. Hon träffar Mr Darcy och han visar sig vara mycket drygare än hon föreställt sig. En underhållande, lekfull och smart serie. Apropå Downton Abbey så kan du här få se självaste earlen i rollen som Mr Bennet.

Austen_1

 

Bubblare: Stolthet och fördom (1995), Övertalning (2007).

 

 

Scandal

Jag har sett de fyra första säsongerna av TV-serien Scandal (den femte säsongen visas just nu i USA), och jag måste erkänna att denna serie nog är en av de mest beroendeframkallande jag har gett mig på (med undantag för Downton Abbey).

Scandal är skapad av Shonda Rhimes, en av de hetaste TV-producenterna i USA just nu. Hon står bakom serier som Grey’s Anatomy, Private Practice och How to Get Away with Murder.

Huvudperson i Scandal är ”fixaren” Olivia Pope (jag tror att hon har en juristexamen, men har inte riktigt förstått vad hennes jobbtitel egentligen är) och hon spelas av fantastiska Kerry Washington. Serien utspelas i Washington D.C där Olivia driver en firma som hjälper personer med juridiska problem. Olivia har tidigare arbetat som kampanjchef för den amerikanska presidenten Fitz Grant, men hon bestämde sig för att sluta när hennes kärleksaffär med Fitz blev alltför komplicerad.

kerry-washington-01-600Varje avsnitt av Scandal är som ett fyrverkeri av känslostormar och dramatiska sortier. Det går enkelt att anklaga serien för att ligga nära gränsen till melodram och TV-såpa. MEN, eftersom skådespelarna är så skickliga och innehållet och budskapet i serien känns progressivt så kommer den undan trots dessa tendenser. Dessutom är den till skillnad från många andra serier extremt oförutsägbar (eller så är det bara jag som är lättlurad). Serien är uppbyggd kring oväntade vändningar, och personer som double-crossar varandra till höger och vänster är ett återkommande inslag. Det går inte att lita på någon i maktens korridorer.

Producenten Shonda Rhimes har hyllats för mångfalden i sina TV-serier, på vilket hon svarat att hon inte borde prisas enbart för att hon beskriver världen som den faktiskt ser ut. Men faktum är att det fortfarande idag är ovanligt med en TV-serie där en icke-vit person har huvudrollen. Kerry Washington är otroligt bra som Olivia Pope och karaktären har fått en stor fanskara som diskuterar allt från hennes kläder till hennes on/off-relation med presidenten (deras gemensamma smeknamn är Olitz).

Alldeles nyligen skapade serien rubriker genom att skildra en abortscen, något som är mycket ovanligt i amerikanska filmer och serier. Om du är intresserad kan du läsa mer om det här.

Att Scandal tar upp detta bevisar än en gång att detta är en progressiv serie som inte väjer för obekväma ämnen. Se den!

Läs mer om Shonda Rhimes här.

Och här finns en intervju med Kerry Washington.

 

if-you-want-me-earn-me

 

 

Listen to me! The right guy is an illusion. Start living your lives.

satc

Så var det dags för ett inlägg om Sex and the City. Det har alltså dröjt tills jag blev 23 år som jag aktivt började kolla på denna TV-serie, som vid det här laget blivit en riktig kultserie. Jag har varit skeptisk. Och tveksam. Men nu har jag snart sett halva serien och jag är alldeles kär. Hur har jag klarat mig så länge utan denna serie? Kanske var det bra. Kanske var det precis meningen för mig att jag skulle se den just precis i denna punkt i livet.

Jag tycker att det är jättespännande att se serien ur ett feministiskt perspektiv. Och även om jag inte tycker att den går att kallas feministisk rakt av så tycker jag absolut att den utmanar kvinnoidealet och idéer om kvinnlighet. För er som inte sett serien handlar den om fyra kvinnor, 30 plus, som bor i New York. Carrie, berättaren, är seriens nav och den som sammanfattar alla tankar. Miranda är cynisk och ofta sarkastisk. Charlotte är en obotlig romantiker och tror på mer traditionella ideal. Samantha är sexuellt frigjord och tar för sig av allt livet har att erbjuda. Karaktärerna är ganska platta var och en för sig, men tillsammans bildar de en helhet och ett alternativ till bilden av den återhållsamma, milda kvinnan.

Jag gillar också hur serien är öppen och ärlig när det handlar om sex och förhållanden, och att allt berättas ur ett helt och hållet kvinnligt perspektiv. Det är så ovanligt och så befriande.

Visst skulle någon kunna säga att serien inte är så himla progressiv ändå och att det till syvende och sist är heteronormativa ideal som förespråkas. Jo, visst, MEN, det går inte att bortse från vilken betydelse och vilket inflytande denna serie haft, inte minst på senare TV-serier som Girls. Och hur den har öppnat upp för nya sätt att berätta om kvinnors liv. Och ibland tänker jag att även om jag tycker att vissa saker är självklara, som jämställdhet och sexuella rättigheter och så vidare, så är det inte så för alla här i världen. Och för någon person där ute kan en så frispråkig TV-serie som Sex and the City väcka tankar som aldrig tidigare tänkts.

samantha-jones-5

 

OBS! Det här handlar enbart om TV-serien, inte filmerna. Jag låtsas som att filmerna inte existerar och att jag aldrig har sett dem.

It is different for me. But not because I am different, but because the world treats me so.

paradise-a-992

Jag har nu snart sett alla avsnitt som finns av den brittiska TV-serien The Paradise (har nämnt den tidigare här) och jag gillar den väldigt mycket. Det är precis min typ av serie: kostymdrama producerat av BBC med en stark kvinna i huvudrollen. Romantik, humor och en stor dos 1800-talsnostalgi över det hela. Men TV-serien har också fått mig att reflektera över den här typen av serier och hur jag som modern tittare tar till mig dem. Spoilervarning utfärdas dock!

Först en kort sammanfattning av seriens handling:

Norra England, 1870-tal. Denise, en ung arbetarklasskvinna, flyttar till Newcastle för att hon måste ta anställning. Hon får jobb på ett av de första varuhusen, The Paradise, som drivs av den karismatiske Moray. Känslor uppstår mellan Denise och Moray, men det blir ett triangeldrama av det hela eftersom han redan är förlovad med Katherine Glendenning, dottern till en av stadens rikaste män. Seriens premiss i ett nötskal, typ.

Det jag fastnade för tidigt med The Paradise är hur självständig Denise är i sin yrkesroll. Hon tar sitt arbete på största allvar och hon är inte rädd för att säga vad hon tycker och komma med förslag på förbättringar. Det står tidigt klart (åtminstone om en har sett den här typen av serier tidigare) att Denise och Moray kommer att få ihop det förr eller senare, MEN kärlekshistorien är inte det enda som är i fokus. Denise gillar Moray, visst, men hon inser att hon inte bara vill vara med honom, hon vill också vara som honom.

Jag tolkar Denise som en feministisk hjältinna eftersom hon inser att hon lever i en patriarkal värld och ändå väljer att hävda sina egna rättigheter och sin plats i den världen. Hon nöjer sig inte med att vara Morays trofé; hon vill vara hans jämlike.

Screen Shot 2015-08-09 at 14.31.58

Screen Shot 2015-08-09 at 14.33.44

Jämfört med andra liknande TV-serier, som exempelvis Downton Abbey, upplever jag The Paradise som mer uttalad i sin kritik av det ojämställda samhället. Det intressanta är att det är en TV-serie skapad idag men som utspelas i slutet av 1800-talet; det är vår tids feminism som speglas i Denises ögon.

tumblr_nlr6owuDfN1qhhwyyo1_500 tumblr_nlr6owuDfN1qhhwyyo2_500(bilder härifrån)

Det är inte bara Denise som är en intressant karaktär i The Paradise. Jag har även fastnat för Katherine, societetskvinnan som i de tidiga avsnitten är förlovad med Moray. I början av serien är porträttet av Katherine måhända lite stereotypt: en ironisk, självupptagen, bortskämd överklasskvinna, men under andra säsongen har min sympati för Katherine ökat. Hon är nu gift med en manipulativ, obehaglig man och det blir tydligt hur utsatt Katherine är. Hon har inga rättigheter, och till skillnad från Denise har hon inte heller någon självständighet.

Screen Shot 2015-08-09 at 14.39.24

Screen Shot 2015-08-09 at 14.39.53

Screen Shot 2015-08-09 at 14.40.02

Screen Shot 2015-08-09 at 14.40.27

Det kan vara för mycket sagt att hävda att The Paradise är en feministisk TV-serie, men jag skulle åtminstone vilja påstå att det är en serie som utmanar synen på könsstrukturer och uppmärksammar maktförhållanden i kärleksrelationer (som mellan Denise och Moray).

Tyvärr verkar det inte bli någon tredje säsong av The Paradise, vilket är synd. Det hade varit väldigt intressant att se hur serieskaparna skulle avrunda det hela. De första två säsongerna är absolut väl värda att se!

Bild 1 är från svt.se och alla screenshots med svensk text är från SVT Play.

 

Tre TV-serier till regniga sommarkvällar

Den här sommaren har hittills varit ganska opålitlig vädermässigt. Personligen tycker jag inte att det gör så mycket när det finns så mycket bra att kolla på i TV-soffan. Här kommer några av mina favoriter när det kommer till TV-serier just nu.

1. The Paradise (2 säsonger)

4210381

The Paradise har gått på SVT och är en engelsk serie i samma stuk som Downton Abbey och Mr Selfridge. Den utspelas nån gång i slutet av 1800-talet i norra England där vi får följa livet på varuhuset The Paradise. Mysig och lättsam och innehåller en fin kärlekshistoria.

 

2. Gilmore Girls (7 säsonger)

1abde7c0ba93cdfb_gilmore-girls21

Om du inte tidigare har sett Gilmore Girls så måste du börja nu. En amerikansk TV-serie som sändes år 2000 till 2007, men känns tidlös. Handlar om unga mamman Lorelai och dottern Rory och deras liv och strapatser i småstaden Stars Hollow.

 

3. Modern Family (6 säsonger)

modern-family

Handlar om tre familjer i dagens Los Angeles. Vissa avsnitt är hysteriskt roliga. Finns på Netflix!

 

Togetherness – kärnfamiljen och ålderskris

Amerikanska TV-serien Togetherness finns på HBO Nordic nu med sin första säsong. Det var inte särskilt många avsnitt och jag såg klart hela serien på ett par dagar. Den handlar om paret Michelle och Brett (Melanie Lynskey och Mark Duplass) som bor utanför Los Angeles med sina två barn. Deras äktenskap har blivit lite tråkigt och de kämpar för att hitta tillbaka till varandra. Michelles syster Tina (Amanda Peet) lever en något mer ostadig tillvaro och kraschar hos sin syster efter en relation som tagit slut. Bretts bästa vän Alex (Steve Zissis) är en arbetslös skådis som har blivit vräkt från sin lägenhet och hamnar då också hemma hos Michelle och Brett. Alex och Tina blir oväntat vänner, och ett stöd för varandra när de båda ska försöka hamna på rätt spår igen.

Togetherness är en sådan serie som jag bara slukade, ungefär som när man äter ett paket glass och man bara inte kan sluta eftersom det är så gott. Jag gillade verkligen hur Michelle och Bretts äktenskap skildrades; serieskaparna väjer inte för att visa hur riktigt jobbigt det kan bli när två personer älskar varandra men har tappat gnistan. Obekväma sexscener, jobbiga middagar och uttröttande parterapi. Sedan gillade jag även Alex och Tinas relation som växer fram ur ett ömsesidigt beroende. Men främst fastnade jag för Michelle som karaktär, hur hon liksom är så bra och har så mycket inom sig men har fastnat.

Säsong två är på gång, och kommer någon gång under 2016. Vet inte hur jag ska kunna vänta…

Togetherness-TV-Series-Cast-Poster-Wallpaper-1356x762

Hela gänget på väg till stranden

a0cf8160-78ec-0132-1d58-0a2c89e5f2f5

Michelle (Melanie Lynskey)